utdrag ur min favorit (icke fantasy) bok!
Han har aldrig riktigt övervägt att säga det till henne.
Eller nej, lögn. Har har fantiserat om att säga det till henne fem miljarder gånger, på lika många olika sätt, han har bara aldrig gjort det. Ester, jag tror jag är kär i dig. Fet chans. Ester, jag älskar dig. Eller hur. Jo, du... det var en grej. Kan du tänka dig att skita i alla hårdrockare och popkillar och kanske bli ihop med mig istället? Kommer aldrig hända.
Det har funnits några tillfällen när han nästan har sagt något, men orden har alltid fastnat någonstans halvvägs. Och ärligt talat, hur talar man om för en tjej man känt sedan man gick på lekis att det inte räcker med Bästa Kompisar längre? Att man skulle kunna tänka sig att hugga av sin högra arm för att få vara lite mer, lite närmare, lite extra överallt? Att man blir torr i munnen bara av att tänka på hennes kropp innanför de där kläderna, och fast man försöker låta bli så tänker man på den där kroppen ändå, väldigt ofta, typ hela tiden, alltid. Hur säger man en sådan sak, utan att förstöra allt?
Enkelt, har han kommit fram till.
Man gör det inte.
Man håller käften.
Man håller käften, vänjer sig och hoppas att det ska gå över.
Eller nej, lögn. Har har fantiserat om att säga det till henne fem miljarder gånger, på lika många olika sätt, han har bara aldrig gjort det. Ester, jag tror jag är kär i dig. Fet chans. Ester, jag älskar dig. Eller hur. Jo, du... det var en grej. Kan du tänka dig att skita i alla hårdrockare och popkillar och kanske bli ihop med mig istället? Kommer aldrig hända.
Det har funnits några tillfällen när han nästan har sagt något, men orden har alltid fastnat någonstans halvvägs. Och ärligt talat, hur talar man om för en tjej man känt sedan man gick på lekis att det inte räcker med Bästa Kompisar längre? Att man skulle kunna tänka sig att hugga av sin högra arm för att få vara lite mer, lite närmare, lite extra överallt? Att man blir torr i munnen bara av att tänka på hennes kropp innanför de där kläderna, och fast man försöker låta bli så tänker man på den där kroppen ändå, väldigt ofta, typ hela tiden, alltid. Hur säger man en sådan sak, utan att förstöra allt?
Enkelt, har han kommit fram till.
Man gör det inte.
Man håller käften.
Man håller käften, vänjer sig och hoppas att det ska gå över.
Kommentarer
Postat av: Madeleine Nyberg
Fin text. Vilken bok är det? Blev redan sugen att läsa, hihi. Kram
Postat av: Ella Ek
Det är från "Det är så logiskt alla fattar utom du" av Lisa Bjärbo. Tycker verkligen du ska läsa den, den är skitbra! Kram
Trackback
