here comes the sun, here comes the sun, and I say; it's alright
Det är så logiskt alla fattar utom du.
Där sitter hon.
Där bredvid brukar han sitta.
Där bredvidd sätter han sig inte.
Inte längre.
Han kan känna hennes blick bränna i ryggen hela dagen.
"Johan", svarar hon. "Bara Johan."
Fast det känns inte så bara om hon ska vara ärlig.
Det känns mer som allt.
Allt som spelar någon roll.
Man vet att det inte räcker att bara vara kompisar längre för att man plötsligt skulle vilja
slita loss de där läpparna och lägga dem i en burk under huvudkudden
för att alltid ha dem nära.
"Jag tänker öppna", säger han.
Och det är så det slutar.
Kommentarer
Trackback
